Kairo

Samtidigt som jag var på Ångströms för att bevaka invigningen av kemiåret revolutionerade Egyptien. Och just den dagen stängdes all kommunikation av. Telefonlinjer, nätet, rubbet.

En god vän till mig har sin flickvän i Kairo. Hon jobbar som frilansjournalist och dagen innan kommunicerade vi flitigt för att få ihop en direktrapport, skriven av henne, som skulle publiceras i svenska medier. Utan kommunikationsmöjligheter blev detta betydligt svårare plus att min vän var djupt oroligt.Så här i efterhand tror jag att vi försökte avleda våran oro genom att smida planer på alternativa artiklar.

Dagen efter gick det att ringa igen och den första artikeln som publicerades i Fria TidningenFria Tidningen blev dikterad över telefonen.Efter det föjlde ännu en artikel i Fria och ett längre reportage i Ergo.

Det känns som om jag gjorde inte ett smack. Heba i Kairo skrev, min vän översatte och allt jag gjorde var att ringa några samtal och att hålla handen via mail och sms. Trots min ringa insats fick jag ta emot en enorm tacksamhet. I sann svensk anda säger jag: tack själv. Tack för att jag fick vara med och bidra med en mikroskopisk liten del till revolutionen.