Natalie von der Lehr - frilansjournalist
RSS

Senaste inläggen

Önskelista
Vi som disputerade
Orkidébarn
Det bästa jobbet
Fri som en frilansare

Kategorier

att skriva
barn
efter disputationen
företagandet
frilans
journalistik
journalistik och vetenskap
människor
personligt
drivs av

Min blogg

Önskelista

Mitt företag kanske ska hänga med i dessa tider av social media? Samt få ett NAMN? Mitt namn är fint, vackert och unikt men det känns lite trist att introducera (eller bli introducerad) med "Natalie von der Lehr från företaget Natalie von der Lehr".

Här är en liten önskelista (mest en anteckning till mig själv):
  • Företagsnamn
  • Logo
  • Facebook-sida
  • som kan länka till hemsidan och till en blogg som är värd namnet (alltså en mycket uppiffad variant av det här)

Vi som disputerade

och nu gör någonting annat är en egen liten grupp. De flesta är rätt så nöjda att vi har tagit oss ifrån akademin, en del hade aldrig ens planer att stanna där.

Ändå blir det lite ursäktande när vi förklarar varför vi inte finns kvar i forskningens korridorer. Det är ett spännande fenomen. likaså som det är intressant hur mycket vi har gemensamt, oavsett vilken disciplin vi kommer ifrån.

Just nu håller jag på med en porträttserie av disputerade naturvetare som är verksam utanför akademin och det ska bli spännande att identifiera gemensamma faktorer.

Orkidébarn

skrivs det om i dagens SvD.

Jag gillar kombinationen av genetik & miljö och hur vetenskapen sätts i ett perspektiv som alla kan förstå.


Det bästa jobbet

är precis vad jag har. Så tänkte jag igår när jag satt med en hög av tidningen nature och kollade vad som hade hänt. När jag var aktiv forskare hade jag aldrig så mycket tid att skanna av den vetenskapliga litteraturen, jag hann inte ens med det jag absolut skulle läsa för mitt eget forskningsprojekt.

Nu få jag veta så mycket mer, om än på ett ytligare sätt. Jag suger åt mig informationen och planerar finfina artiklar och reportage. En företags-facebook sida med uppdateringar om aktuella händelser vore kanske något så småningom?

Fri som en frilansare

är vad jag är. Åter igen.

Efter ett kort inhopp som redaktör är jag tillbaka på heltid i frilansvärlden och har kommit till insikten att det är här jag trivs bäst. Visst, jag saknar mina arbetskamrater och den rutinen som ett "vanligt" jobb för med sig. Men att kunna planera helt själv, följa ett intressant sidospår och befattar sig med helt olika ämnen är inte heller så dumt.

Friheten är någonting som jag värderar otroligt högt. Det är det lilla extra jag behöver för att vara kreativ, för att göra mitt bästa och för att trivas med det jag gör.

En blogg som är värd namnet

är knappast vad det här är. Jag läste häromdagen i tidskriften skriva att man ska blogga minst en gång om dagen om man vill driva en framgångsrik blogg. Driver de med mig?

Det gör de säkert inte men min ambition är inte att driva en framgångsrik blogg men att vara en framgångsrik vetenskapsjournalist. Men eftersom jag har den här bloggen ska jag försöka att uppdatera lite oftare än en gång i halvåret. En gång i veckan är kanske ett rimligt mål?

Ibland undrar jag

vem det är som hittar till min hemsida. Enligt statistiken har jag en del besökare från USA och det gör mig såklart lite nyfiken. Ge er gärna tillkänna genom en kommentar :-)

Sedan kan jag undra lite varför jag har en blogg i huvudtaget. Det är ju inte så att jag skriver så värst mycket i den. Just nu är det rätt mycket som ska bli klart innan midsommar. En klassisk deadline, jag vet. Men till skillnad tillnad till forskningen där man gärna VILL att saker och ting ska vara klara innan semestern så SKA de helt enkelt vara klara om de ska tryckas.

Gottsunda

är en stadsdel där jag snurrar runt rätt mycket just nu. Det har ingenting med vetenskap att göra, bara min egen nyfikenhet som fick mig att åka dit. Och återvända. Vecka efter vecka.

Det skulle bli en artikel. Sedan en serie av tre artiklar. Nu jobbar jag på del fyra.

Anledningen för allt detta är ganska enkel. Jag får träffa människor med engagemang, människor som vill någonting och inte sitter och väntar att någon annan ska ta tag i det.

Fler roligheter

Nu när jag ändå är inne på hur roligt mitt jobb är kan jag lika gärna fortsätta.

Ikväll (!) ska jag se The Ark spela på Katalin. Förhoppningsvis blir det en intervju också,som vanligt frågade jag bara om det fanns en möjlighet och det kanske finns. Vi får se. Envishet i kombination med lite tålamod är kanske en ganska bra strategi.

På fredag blir det en hel dag på stadsteatern för att följa repetitionerna av "låt den rätte komma in" som har premiär nästa vecka.

Nya uppdrag för Uppsala Fria Tidning

I samma veva som jag var i kontakt med Fria Tidningen fick jag en del frilansuppdrag därifrån. Jag gjorde ett litet sommarvik där och har frilansat för dem en del under hösten.

Ja tack, sa jag när jag fick frågan om jag kunde hoppa in för chefredaktören som var hemma med sjuka barn.

Det bästa med dessa uppdrag är att man aldrig vet vad som väntar. För min del blev det mycket om ett hållbart samhälle på alla möjliga sätt och vis: lokala transportfrågor, Flogstaboernas entusiastiska matodling i kolonilotter, ett nytt radioprogram på studentradion och Grön Ungdoms nya språkrör.
Site Builder drivs av  Vistaprint